Jag orkar inte hålla bloggen uppdaterad längre. Jag orkar inte med någonting just nu. Är så less på allt. På mig själv. Hur jag behandlar andra människor, för en gångs skull förbi såg jag "Se något positivt i allt". Mitt eget motto.På grund av att jag inte kom ihåg mitt eget motto har jag nu gjort mitt livs misstag! Varför?! varför är jag så dum, i alla andra lägen men inte i detta?
Jag saknar dig! <3
Det var ju vi, Plutt-Marita och Tuff-Simon!
Vi hade så många planer, så mycket förväntningar, så mycket roligt att uppleva! Men nu är allt det borta! Som bortblåst av en orkan. Ja så kan man kalla det. Det är som en orkan har kommit och förstört våra liv, rivit upp allt vi hade, och tagit det med sig.
Men jag vill leta upp det där stället där orkanen stannade, och plocka upp våra saker, en för en, tills allting var på plats, precis som förut!
Vi gjorde ett misstag. Och då menar jag verkligen bara ETT!
Vi var med varandra hela tiden, älskade varandra alldeles för mycket för att våga släppa taget om den andra. Då är det klart det till slut blir tokigt nån stans. Så är det ju nu.. Det misstaget har förstört mitt liv. Jag har varit utan dig i 34 timmar nu, det längsta någonsin! Jag klarar inte mer! Jag vill kunna krama dig när du kommer in, kyssa dig och tala om för dig hur mycket jag saknat dig.
Önskar du vore här nu, så du kunde torka bort mina tårar från kinderna, trösta mig, säga att allt bara var en hemsk mardröm. Den värsta mardrömmen i mitt liv. Mycket värre än så här kan det inte bli. Jag berättade för dig hur jag mådde när mamma misshandlat mig så pass att jag var nära att dö. Men jag tyckte att det här var värre. Att vara utan dig är värre än att bli ihjälslagen. Du har slagit ihjäl mitt hjärta. Jag håller på att dö. Ser du inte det? Ser du inte hur mycket du betyder för mig? Mina knogar är blodiga, blodiga av hat och vrede, avsmak och ilska på mig själv! Jag kommer sakta sakta tyna bort utan dig. Du är mitt allt.Du är mitt liv.
Jag älskar dig Tuff-Simon! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar