OBS. OBS. OBS. STARKA INSLAG!
Vid två och fem års ålder flyttades jag och min bror till ett barnhem.
Innan den flytten bodde vi i ett blått hus i ett hörn av en gata, i närheten av detta barnhem.
Till ett barnhem kommer man inte bara för "att", nej det finns oftast en anledning. Min och min brors anledning var att vår mamma inte fick ta hand om oss längre då hon avände sig av mängder med droger och litervis med alkohol. På nätterna befann hon sig på högst olämpliga ställen, och gjorde saker jag inte vill beskriva här. Låt fantasin flöda.
Så på sommaren 1996, en dag i juni, blev jag och min bror adopterade till Sverige
Tråkig som jag är minns jag inte mycket av det, måste varit hög som liten.
Det första minnet jag har från Sverige är faktiskt en dag när jag och min bror står i köket, och min adoptivmamma tar tag i mina axlar. Så stod hon ett tag, på knä, och tittade djupt in i mina ögon. Hon försökte få oss att tala svenska.
Ett annat minne jag har är när jag fått min första cykel. En riktigt hemsk en. Cykeln, alltså ramen var svart, sadeln var rosa, ena styrhandtaget orange, det andra blått. Tror mamma hade hittat den för 50 kronor på en loppis eller auktion.
Men lycklig var jag ju!
Som liten var jag en ganska oskyldig liten flicka. Till viss del. På dagarna försökte jag lära mig att knyta skosnörerna, vilket jag hade mycket svårt för, men när jag lärt mig satt jag ändå i en vecka och knöt skosnören, för då var det kul! Kommer ihåg att jag till och med insisterade på att få knyta mammas skosnören, då jag fann det mycket underhållande, och kände mig väldigt mallig då jag klarade det alldels utmärkt!
*
Skolan började!
Jippie!
6 år var jag, och tyckte skolan var så rolig att det inte fanns ord att beskriva det med. Men som 6 åring lär man sig inte mycket i skolan, förutom att vara en dryg unge. Har en svag känsla av att det var så lärarna uppfattade mig, även om de inget sa. Just för att jag var överallt och ingenstans, absolut hela tiden mitt första år i skolan.
Men det var även här, vid 6 års ålder som det började gå utför hemma i det stora ljusgröna huset med gröna knutar på Kungsgatan 12. Ett utav de finare områdena i Östhammar har jag fått höra. Jovisst var det vackert. Ett hus på 263 kvadratmeter, med en nästan 2000 kvadratmeter stor trädgård att leka i.
Leka för den delen?
Är inte det när man har roligt? Med en kompis kanske?
Ja, inte såg jag det roande att plocka ur all sten ur jorden som mina två äldre bröder grävde upp.
Inte heller såg jag det särskilt roande att få ett slag på kroppen eller i ansiktet då jag glömt ett par vantar på skolan.
Inte heller fann jag något roligt i at blit utan mat i ett dygn då jag kom hem 5 minuter senare än vanligt från skolan.
Visst, även jag är noggrann med tider idag, för det är viktigt att komma i tid till skolan eller jobbet, möten med mera, men något som jag vet redan nu, trots att jag bara är 17 år, så är det att om mitt eller mina barn skulle bli lite sena hem från skolan eller kompisar, så skulle jag aldrig bruka våld.
Jag minns speciellt en gång, då jag var 1 minut sen hem från en kompis, ja, vi pratar om 60 sekunder.
Klockan var 5, och jag skulle vara hemma prick 5, för då skulle maten stå färdig på bordet, och jag fick höra från min mamma att det var synd om mig om jag skulle komma för sent!
Som så många andra barn som leker, så glömde jag och min kompis bort tiden, och en minut i 5 tittade vi på klockan. Snäll som jag är hjälpte jag min kompis att städa undan det vi lekt med, och prick klockan 5 sprang jag hem.
Min kompis bodde i ett hus kanske 50 meter från mig, så jag såg klart och tydligt vad mamma gjorde i köket. Medans jag sprang där på den gröna gräsmattan i den stora parken, hann många tankar snurra runt i huvudet på mig;
-Nu blir jag utan mat.
-Nu får jag inte se på tv.(det var fredag)
-Och jag kommer bli slagen.
Jag var 10 år denna dag.
Mycket väl stämde det jag fruktat när jag väl var hemma. Klockan var en minut över 5 när jag klev innanför dörren hemma.
Jag fick mycket väl ett, nej tre slag i huvudet, och sammanlagt sju slag på kroppen.
Ett tag trodde jag att hon var kapabel till att döda mig.
Hon slog hårt. Från huvudet började jag blöda, och på ena armen hade jag stora blåmärken och svullnader stora som tennisbollar.
Men jag bara stog där. Försökte inte göra motstånd. Det var meningslöst, det visste jag sedan tidigare.
På vägen upp till mitt rum gick jag förbi spegeln ute i hallen. Jag såg hur blodet sakta sipprade nerför pannan, ner på kinden, och för att med ett ljudligt "splatt" landa på klinker golvet.
Men det var alldels tomt i mitt huvud. Jag tänkte inget. Såg inget. Tyst och med nedböjt huvud sprang jag förbi min styvmamma, rädd för att få ytterligare ett slag, vilket jag visste att jag skulle få. Hon stod framför mig, blockerade trappen, hon räknade ut att jag var tvungen att gå runt henne, och då skulle hon kunna passa på att slå mig en gång till. Denna gången i magen. Jag tappade luften. Ramlade ihop som en hög på golvet. Ytterligare ett slag i magen. Nej, detta var en spark. Hon tog tillfället i akt att sparka mig när jag låg ner. Fyra sparkar. En mot huvudet. Jag kände den varma tjocka sörjan i munnen. Det smakade järn.
Vid det här laget var jag totalt borta i huvudet. Det kändes som att någon vänt ut och in på min kropp. Jag kände hur blodet flödade dit det inte borde ta vägen. Bort. Bort från mig.
Som i koma gick jag sakta upp för trappen och in på mitt rum. Jag svimmade på sängen.
10 minuter senare väcks jag av en iskall dusch. En tio liters hink fylld med iskallt vatten och salt hällde hon över mig. Jag skrek till. Svedan från alla öppna sår var outhärdlig. Ytterligare två slag mot huvudet. En smäll i dörren. Tystnaden efter smällen var smärtsam. Det gjorde ont i öronen. Ont överallt. Jag svimmade av återigen och vaknade inte förräns sent på natten då en huvudvärk så hemsk så det inte finns några ord att beskriva den med, hade hunnit ifatt mig.
Och allt detta för att jag kom 60 sekunder, 1 minut för sent hem från en kompis.
Käkade lite lunch, och tittade på "Biggest Loser" Och såg en kvinna som vägde 216 kilo! Hon var den tyngsta de någonsin haft med i programmet. Jag blev sjukt motiverad, så nu ska jag och S. gå ut och gå, en låååång bit, längre än vanligt! =)
Efter en god vegetarisk risotto gjord av mig och älsklingen åkte Bror och Far hem, och jag och Simon tog genast tag i kvar varande tvätten, och sen diskade vi faktiskt allt! Känns super skönt, har fått jätte mycket gjort sen igår. 
Vaknade klockan 8 imorse, tidigt för att vara mig! Speciellt eftersom jag gick och la mig halv fem imorse. Men vi hade en mysig kväll igår iallafall. Först tittade vi på tv och hjälptes åt med tvätten, och sen fixade vi och donade lite i huset, sen lovade jag Simon att vi skulle se en film, och det blev "Grown Ups", en riktigt mysig och rolig familjefilm :)
Men själv känner jag att gärna skulle vilja gå ut och gå, i den friska luften! Det känns nästan som att hösten är på väg, och det har jag faktiskt inget emot, jag älskar den friska luften, man känner sig nästan som en ny människa. Inte alls den huvudvärk man får av all den kvava luften vi haft tidigare, och det övervarma vädret har gjort mig seg och orkeslös. Det har ju självklart varit en härlig sommar, det ska jag inte motsäga, men jag ser faktiskt fram emot hösten och vintern. Det händer så roliga saker då. Tre av dem är att jag fyller år, strax därefter firar jag och simon 1 år tillsammans, och sen är det jul! Ååååhhh vad jag längtar!! :D
Det började bra med städ och disk, och sen kom Cissi och Isabelle och hälsade på, så vi tog lite kaffe. Sen gick jag och älskling och handlade lite, och väntade in Alex som kom vid 4. Vi käkade tacos, drack alkohol, spelade Bingolotto och Monopol. Jag förlorade Monopol men vann 100 kronor på min Bingolott!
Efter att jag slutat tog jag mig en vända inne på IKEA och köpte mig ett par fina och faktiskt "nödvändiga" saker! Och efter att ha missat bussen som skulle ta mig hem till Simons far tog jag mig chansen att shoppa lite! Tre par örhängen, hårfärg, nagellack och lite smink :D
Dagen firades först och främst med en inköpt bit prinsess bakelse i var, sen åkte jag till jobbet och Simon gick till skolan. När jag kom hem sen på kvällen vi nio tiden, fick jag en underbar middag av älskling!
Så ska jag till Arbetsförmedlingen snart och lämna in lite papper, vilket jag inte heller har någon lust med. Och så är det väldigt grått och trist ute, vilket inte hjälper till med humöret. Men men, det är bara att bita i det sura äpplet och fortsätta.
Så detta var sovrummet, håll till godo ;)