Ett liv till spillo?
Ja. Var ska jag börja?
På barnhemmet? I Sverige?
Nej, vi tar det från absolut första början, tror det blir bäst så.
Mitt namn?
Marita Eriksson heter jag ju, men vet så här i efterhand att jag kallades Mino i Estland.
Men Eriksson, fy vad tråkigt det låter!
Eriksson. Ett efternamn som halva Sverige använder sig av, känns det som.
Men iallafall, börjar redan komma in på fel spår, hur ska det gå med denna bok?!
Född i Haapsalu i Estland. Året var 1991. 24 november. Åh lysande!
Jag menar, vem vill fylla år en månad innan julafton? Speciellt då man alltid får höra;
-"Det blir inte så många paket nu, det är ju faktiskt julafton om en månad."
So what?!
Jag bryr mig inte, jag vill ha mycket paket!
Fast det är klart, upp till 17 års ålder har jag alltid fått många paket, men hur mycket har de varit värda då? Skulle gissa mellan 20 till 50 kronor! Max!
Minns mina 16 års presenter av mamma. På bordet när jag kom ner på morgonen, (det var förövrigt vardag så alla hade åkt till jobbet, och ner kommer jag helt själv utan att ens hört ett grattis) låg det två paket.
Två ganska stora, platta paket. Det ena innehöll brevpapper och kuvert från min mammas gamla affär. Jag har nog skrivit tre brev i hela mitt liv. Det andra paketet innehöll en bok. "Åsnan på taket", vilken handlade om en åsna som på något sätt tog sig upp på ett tak och satt där en natt när det regnade och åskade. En bok som jag har rekomenderat till 7 åringar! Och den fick jag på min 16 års dag. Det var nog den lyckligaste dagen i mitt liv!
"Gud vad kräsen hon är!", kanske ni tänker nu, "man ska vara glad för det man får," "det är tanken som räknas". Bla bla bla säger jag! Det är inte ni som får paket för en hundring sammanlagt på er 16 års dag.
Men som sagt, född månaden före doppare dagen. Kan man säga så? Hur som helst, orka med det grammatiska!
- Men hallå, det är en bok!
-Men hallå, jag är utlänning, jag inte förstå svenska!
Dock föddes jag inte som Marita Eriksson. Nej, i urlandet Estland, föddes jag som Marita (Mino) Mustkiwi. Alltså Marita (Jag) Svartsten. Kan låta lite underligt i Sverige att heta jag, men en direkt översättning blir faktiskt Mino; Jag. "Mino nimi on Marita". Si där, lite estniska, så har ni lärt er det också!
Väl ute i den tuffa världen finner jag en bror. Idag en mycket härlig man, men då en liten skit på 3 år, som mest busade runt. Själv föddes jag som en blond flicka, med ganska ljus hy och brun/gröna ögon, medans bror min var så där härligt gyllenbrun i hyn, med mörkt brunt hår och helt oförglömligt, oskyldiga stora bruna ögon.
I 17 års tid har jag varit hemligt avundsjuk på min ståtliga bror.
Som ni säkert hör är inte jag och min bror riktiga syskon. Eller ja, riktiga är vi ju, men vi har uppenbarligen inte samma föräldrar, vilket är helt sant. Olika pappor har vi, men samma mamma.
I dagsläget vet jag att det finns en till bror att nämna, vars namn är Sander.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar